Presentation av innehållet i FEL Science fiction

FEL Science fiction är en knubbig liten bok (286 s.) med nyskrivna sf-noveller på svenska. Omslaget är retro och påminner vagt om Nintendoklubbens magasin från början av 1990-talet men så är det fotografiet med de tre männen (!) som håller tre hästar (!) uppställda på rad framför ett trähus. Stämningen är nästan lite kuslig. Bakom huset smyger en plåtvarelse med stora nyfikna ögon på männen och djuren, som från en annan plats och inte alls hemmahörande i fotografiet som verkar vara taget någon gång i början eller frammåt mitten av 1900-talet. Roboten tar udden av den kusliga stämningen och bryter mot de flesta regler.

Science fiction är en idédriven genre som förutom detta faktum gäckar de flesta definitioner och förutfattade meningar. En kreativ idé består ofta av två sedan tidigare kända koncept som kombineras på ett nytt och oväntat sätt. Den här antologin är fylld av kreativa idéer som ger upphov till fantastiska och spännande berättelser. Ta till exempel Björn Mattssons finstämda och effektivt berättade “ESP” där inlärnings-svårigheter/språklig oförmåga kombineras med konceptet telepati, resultatet blir en stramt hållen novell som förmedlar en känsla för det utanförskap som finns hos oss även idag, i vårt samhälle.

Ett annat, om än inte säkert, kännetecken för genren är utforskandet av människans relation till tekniken och naturen (vilket lite plumpt till och med omslaget säger något om). Inte sällan är detta utforskande både kritiskt och känsligt för balanserna i denna relation, vilket kanske kommer som en överraskning för någon som inte läst mycket sf. En form av teknisk utforskning bjuder A. R. Yngve på i sin novell “Insider” där robotar och människor överskrider gränser med varandra...

Framtiden är också ett kärt ämne i genren, vilket till exempel Gustav Källstrand leker med i sin detektivhistoria “I framtiden när allt är bra” där tiden får en avgörande roll att spela för gåtans upplösning. Joel Anderssons “4009” handlar om ett fenomen som sprider sig som pesten det framtidsåret, nämligen en besvikelse över att framtiden inte gett mer än den gjort och inte svarat mot alla förväntningar, vilket leder till en sorts apati eller ångest som bara 1900-talsfilosofen Rou Leed kan lösa, kanske.

Kära ämnen leder oss sökt in på ett kanske lite mer oväntat ämne som “man” (den där fiktive läsaren igen som aldrig har läst sf men vet allt om genren ändå) inte förknippar med den “grabbiga genren”: kärlek. Inte minst Pia Lindestrands “De blommande trädgårdarna på Månens baksida” och Annika Jägerbrands “Folke och Fia” tillrättarvisar denne vår fördomsfulle läsare på ett kärleksfullt sätt.

K. G. Johansson bjuder på en spännande fortsättning på sin romantrilogi “Glastornen” (Wela förlag) i novellen “Nusse” som även går att läsa fristående. “Nusse” får symbolisera en annan av genrens utmärkande slag, nämligen en oerhört driven berättarglädje. Vilket kanske inte är konstigt, idédriven litteratur har en tendens att engagera sin författare minst lika mycket som läsaren.

En annan driven berättare är Love Kölle som nästan barockt slänger in historiskt kända personer från olika tider och platser i en kokande soppa till berättelse full av intertextualitet och utforskande som bildar antologins slutgiltiga färgsprakande klimax.

Stramare och mer poetiskt hållna texter har Fredrik Almqvist och Maria Nygård skrivit medan Lennart Svensson spränger sin text med testosteron i form av en rapportliknande redogörelse från ett slag bland många i ett storskaligt krig med infogade Napoleoncitat här och där samt fräcka vapen. Låter det för hard core? Inte alls! Svensson vet att underhålla och roa sina läsare lika mycket som han vet hur en militär rymdoperation kan gå till.

Men till och med för de *äkta* sf-fansen kan den här antologin bjuda på en och annan överraskning, till exempel Erika Harlitz “Den rätta ägaren” som förutom att novellen är ett engagerande äventyr på flygande prosa kommer provocera fram frågor av typen: “är detta verkligen sf?!” och “var går gränsen mellan sf och fantasy egentligen?”. Eller varför inte Anders Nilssons novell “Bergtagen” där vi plötsligt, mitt bland alla högteknologiska vapen, robotar och tidsresor plötsligt konfronteras med troll!?

Ändå är det här knappast en översikt på vad den mångsidiga och framför allt annat gränsöverskridande genren har att erbjuda. Bara ett kvasivetenskapligt försök att fenomenologiskt upplåta sf-texter i ett av två-nintendoljusgröna-glansiga-pocketbokpärmar begränsat utrymme.